dieinyourarms

.
Det var ett tag sedan jag skrev. Jag tog en paus från bloggen för att jag ville vila upp mig. Jag behövde helt enkelt lite tid för mig själv. Skolan har börjat nu men jag är inte där. Jag är sjukskriven och jag vet inte om det blir att jag måste hoppa av gymnasiet eller om jag bara kan ta en paus. Jag och mamma ska till skolan och ha möte snart så vi får se vad som händer. Just nu mår jag inte tillräckligt bra för att orka gå till skolan, vilket min omgivning nu äntligen har förstått. Mamma vet att det inte hjälper att tjata och sucka, utan hon vet att det tar tid.

Jag kan inte säga att jag mår bättre, men jag mår inte sämre heller. Vissa dagar är jag nere på botten igen men vissa dagar kan jag faktiskt se ljuset. Men varje dag är fortfarande en sån enorm stor börda. Hela min kropp gör ont, det är inget fel på min kropp, det är något fel på min psykiska hälsa. Den för min kropp att lägga av. Jag blir som en zombie och det har jag varit nu dom här senaste månaderna.

Men jag kommer kämpa tills jag dör, för Michael kommer alltid finnas i mitt hjärta
Alltid
Nu sticker det vid hjärtat, jag får svårt att andas, ångesten av hans bortgång är tillbaka
Nu går jag och lägger mig i soffan, ska be mamma bädda ner mig, inatt vill jag sova utan tårar.