I dont wanna run away
Jag kan inte riktigt fatta det själv, att du, min älskling, min hjälte, har försvnnit. Det känns som om det var igår mamma sms:ade mig och bad mig komma hem för att något hade hänt. Jag gick hem och mamma berättade att Michael Jackson hade dött. Han har alltid varit min hjälte, mitt rum består bokstavligt talat av honom eftersom jag har affischer över hela rummet, hans skivor står uppradade och bilder på honom i ramar. Det kändes först som ett skämt. Michael Jackson kan inte dö, han är odödlig. Jag kollade på hans officiella hemsida.. och då kom chocken, han var borta.
Michael's död är det svåraste jag någonsin gått igenom. Jag sitter fortfarande instängd på mitt rum. Mitt rum är min trygga zon. Mitt Neverland. Här inne kan jag alltid minnas Michael som den Gud han var, som det geniet han var och framför allt, som den människa han var. Han gav bort så mycket men fick så lite tillbaka av mänskligheten. Hans fans var dom enda som verkligen gav något tillbaka. Jag skäms över mänskligheten. Jag skäms över att behöva vara samma ras som alla tidningsreportrar och alla paparazzi fotografer, som sakta men säkert bröt ner Michael. Tror dom själva att en människa kan ta hur mycket skit som helst, dom krossade honom. Jag hatar er. Och om jag någongång träffar någon av er som skrivit skit om honom så ska jag göra ert liv så jävla missreble.
Jag vill ha dig tillbaka Michael. Jag vill sitta med dig i ditt tänkarträd och blicka ut på morgondagen som du alltid brukade göra. Jag vill sitta och sjunga till dina låtar och veta att du på andra sidan jorden går upp, du andas, du leker med dina barn, du har vattenballongskrig och du lever. Det var det jag levde för, jag levde för att veta att du mådde bra. Även om vi inte sågs så bara att veta att du hade det bra, det fick mig att orka. Det fick mig att aldrig ge upp när jag kände att jag inte orkade mer.
Men hur ska jag orka nu? Hur ska jag orka utan min Michael? Hur ska jag orka utan livslust?
Det har gått över en månad nu och jag sitter fortfarande instängd på mitt rum, på mitt Neverland. Jag tänker aldrig lämna mitt rum, för det är här inne jag känner av Michael. Ibland undrar jag varför det inte var jag, istället för Michael. Han hade gjort så mycket mer för världen än vad jag hade.
Jag vill till dig Michael, Jag vill inte leva utan dig, Låt mig leva med dig
Michael's död är det svåraste jag någonsin gått igenom. Jag sitter fortfarande instängd på mitt rum. Mitt rum är min trygga zon. Mitt Neverland. Här inne kan jag alltid minnas Michael som den Gud han var, som det geniet han var och framför allt, som den människa han var. Han gav bort så mycket men fick så lite tillbaka av mänskligheten. Hans fans var dom enda som verkligen gav något tillbaka. Jag skäms över mänskligheten. Jag skäms över att behöva vara samma ras som alla tidningsreportrar och alla paparazzi fotografer, som sakta men säkert bröt ner Michael. Tror dom själva att en människa kan ta hur mycket skit som helst, dom krossade honom. Jag hatar er. Och om jag någongång träffar någon av er som skrivit skit om honom så ska jag göra ert liv så jävla missreble.
Jag vill ha dig tillbaka Michael. Jag vill sitta med dig i ditt tänkarträd och blicka ut på morgondagen som du alltid brukade göra. Jag vill sitta och sjunga till dina låtar och veta att du på andra sidan jorden går upp, du andas, du leker med dina barn, du har vattenballongskrig och du lever. Det var det jag levde för, jag levde för att veta att du mådde bra. Även om vi inte sågs så bara att veta att du hade det bra, det fick mig att orka. Det fick mig att aldrig ge upp när jag kände att jag inte orkade mer.
Men hur ska jag orka nu? Hur ska jag orka utan min Michael? Hur ska jag orka utan livslust?
Det har gått över en månad nu och jag sitter fortfarande instängd på mitt rum, på mitt Neverland. Jag tänker aldrig lämna mitt rum, för det är här inne jag känner av Michael. Ibland undrar jag varför det inte var jag, istället för Michael. Han hade gjort så mycket mer för världen än vad jag hade.
Jag vill till dig Michael, Jag vill inte leva utan dig, Låt mig leva med dig
